I en intervjuserie i tidningen Norran med säte i Skellefteå, där Norrbotniabanegruppens för övrigt har sitt projektkontor, har nyckelpersoner som i sina olika roller jobbar med att bygga och utveckla Skellefteå intervjuats. En av dessa är Elisabeth Sinclair, som tog hand om projektledarskapet för Norrbotniabanegruppen 2010 efter att tidigare ha jobbat med informationsarbete för Botniabanan.
Sedan dess arbetar hon för att Norrbotniabanan ska byggas. Även om sträckan upp till Skellefteå nu finns med i den nationella transportplanen är hon inte nöjd:
– Det är ju självklart att vi ska ha en järnväg hela vägen till Luleå, inleder hon Norranintervjun.
Redan 2004 fanns Norrbotniabanan med i den nationella transportplanen, med tänkt byggstart 2010.
– Då hade vi varit en rejäl bit på väg nu, konstaterar Elisabeth Sinclair.
Men dessvärre lyftes Norrbotniabanan ur planen igen. 2010 kom en ny plan och där fanns den bara med i en mening: ”Pröva förutsättningarna för en utbyggd järnväg i norra Sverige”. Elisabeth minns att hon satt i bilen på Umeå kommuns parkering och tänkte ”Hur lång tid ska det här ta egentligen?”. Men det var bara att spotta i nävarna och jobba vidare och då det inte råder pandemi består Elisabeth Sinclairs jobb till stor del av resor till partikongresser, konferensen, möten och projektsamarbeten om infrastruktur.
Okunskap om Sveriges tredje mest tätbefolkade region
Internationellt har EU pekat ut järnväg mellan Umeå och Luleå som en prioriterad del av det europeiska stomnätet då råvarutransporterna av malm och skog bedöms viktiga. Men nationellt behövs desto mer kunskapsspridning om behovet, noterar Elisabeth Sinclair.
– Vi stöter på väldigt mycket okunskap om norra Sverige. Man tror att det är glesbefolkat här och att det finns större tillväxt i andra delar av Sverige. Men mellan Umeå och Luleå finns Sveriges mest tätbefolkade region efter storstadslänen Stockholm och Malmö. Varje dag transporterar vi stål motsvarande ett Eiffeltorn genom Sverige, och vi har bara ett enda elektrifierat enkelspår utan möjlighet till omledning i händelse av trafikstörningar!
En utbyggd järnväg behövs också för att bredda arbetsmarknadsregionen och klara kompetensförsörjningen, samt minska koldioxidutsläppen och ta nästa kliv i hållbarhetsarbetet, menar Elisabeth, som både bloggar och poddar om saken på Norrbotniabanans hemsida.
– Jag känner mig otroligt stolt över att få vara ute och prata om det, för framtiden talar verkligen för oss. Men det är först med en riktig beskrivning av Sveriges olika delar som man som politiker och beslutsfattare kan lägga ett ordentligt förslag om vad som behövs.
Lobbyarbete som lönat sig
I den senaste nationella transportplanen finns Norrbotniabanan med upp till Skellefteå. Den första sträckan mellan Umeå och Dåva har börjat byggas. Nyligen fattade regeringen beslut om att tidigarelägga möjlig byggstart från Dåva till Skellefteå till 2023, istället för som tidigare 2024–2029. I januariavtalet fastslogs att planeringen för att bygga Norrbotniabanan i sin helhet ska intensifieras. Ett förslag på finansiering väntas därför finnas med i höstens inriktningsunderlag från Trafikverket. Elisabeth och hennes kollegor firar varje delseger med Champis, berättar hon för Norran.
– Men varje gång känner vi också att vi vill ha mer. Det är inte okej med trafikstart först 2030 från Skellefteå, och vi är inte nöjda förrän banan når Luleå. En dag kommer järnvägen att vara en självklarhet för oss. Kanske har jag gått i pension då, avslutar Elisabeth Sinclair intervjun, men den dagen kommer absolut!
