Kristoffer Tamsons (M) regionråd i Region Stockholm ordförande JBS (foto Region Stockholm), Roberto Maiorana generaldirektör Trafikverket och ledamot JBS (foto Elin Gårdestig), Monica Lingegård vd SJ och ledamot JBS (foto SJ) samt Henric Fuchs verksamhetsledare Botniska korridoren (foto Ingela Bendrot)
Henric Fuchs bjöds in för att lyfta vikten av att Sveriges och EU:s transportprioriteringar behöver återges i den nationella planen, vikten av att bygga ut samhällsekonomiskt lönsamma stråk med tydliga målår samt att det finns goda möjligheter till omfattande medfinansiering från EU om vi tar ett mer samlat grepp om infrastrukturplaneringen.
Den 4 maj hade Järnvägsbranschens (JBS) styrelse en strategidag i Stockholm och Botniska korridorens verksamhetsledare Henric Fuchs var inbjuden som föredragshållare på temat kapacitet, flaskhalsar och stråk.
Kapacitet är ett vitt begrepp med många olika definitioner. Vad som är tydligt är dock att vi behöver mer kapacitet, och det snabbt och kanske framför allt i norra och mellersta Sverige där mer än 1 070 miljarder kronor investeras fram till 2040.
Att bara fokusera på att bygga ut korta byggnadstekniska etapper kommer inte duga eller fungera. Omvänt kommer det att hämma svensk konkurrenskraft, arbetsmarknadsförstoring och hämmad eller negativ samhällsutveckling.
Även om många omvärldsförhållanden är missgynnsamma och i vissa fall mycket svåra och allvarliga är det inte någon särskilt lyckad utvecklingsstrategi att avvakta och vänta. Med det sagt ska inte samhället ta stora risker med våghalsiga investeringar.
Att investera i Botniska korridoren är dock ingen större risk, av flera anledningar. Tvärtom är det en hävstång för redan fattade investeringsbeslut och en möjliggörare för fler miljardinvesteringar i norra och mellersta Sverige. Sverige behöver sluta ”dutta” med planeringen av den svenska infrastrukturen och i stället fatta beslut som tydliggör vilka mål och ambitioner som gäller på längre sikt. Det tjänar näringslivet samt de små och stora företagen på, samhället kan bättre planera för en långsiktigt hållbar omställning och utveckling och ytterst vinner invånarna på en bättre konnektivitet, med större arbetsmarknadsregioner och en ökad attraktivitet som följd.
Sveriges överenskommelse med EU, som är mer än tio år gammal, måste också beaktas och synliggöras i den svenska transportplaneringen, vilket den kanske inte gör idag. Enligt överenskommelsen ska stomnätskorridoren Skandinavien Medelhavet, vilken utgörs av Botniska korridoren mellan Luleå-Stockholm respektive Luleå-Örebro-Hallsberg, vara utbyggd till 2030 vilket blir svårt, för att inte säga omöjligt. Om regeringen ger tydliga uppdrag till Trafikverket, vilket det finns förhoppningar och föraningar om, kan Botniska korridoren kanske förverkligas kort efter 2030?
En ökad tydlighet och prioritering av sammanhållande stråk som Botniska korridoren, som del av stomnätskorridoren Skandinavien Medelhavet, möjliggör också för omfattande medfinansiering om cirka 30 procent i ett spann mellan 10-85 procent av byggkostnaderna som preliminärt kring 100 miljarder kronor, vilket är ofantliga summor, beroende på vad man ställer det i relation till. I jämförelse med investeringarna om mer än 1 070 miljarder framstår det som en nästintill blygsam summa.
Järnvägsbranschens samverkansforum (JBS) bildades 2016 av aktörer från hela den svenska järnvägsbranschen för att driva på järnvägens förbättringsarbete. JBS arrangerar årligen en konferens och ett strategiseminarium. JBS styrelsens ledamöter träffas fyra gånger per år för att få de gemensamma initiativens utveckling och resultat redovisade, samt för att ta beslut om förändringar i prioriteringar och målsättningar.
Här kan du läsa mer om JBS, dess styrelse och verksamhet.
